Drömmar om Egypten

Gick och la mig riktigt tidigt igår, vilket gjorde att jag vaknade tidigt idag. Med känslan av att jag hade kunnat stanna kvar i drömmen. Jag vaknade med en känsla av fridfullhet och lycka.

I drömmen, var jag både betraktare och deltagare. Där var vi några som hade gått igenom ett sånt där rör, där vatten brukar rinna igenom. Ett som man brukar kunna hitta mellan diken, eller där vatten ska rinna ut. Kommer inte på vad det heter. Tror nog att ni vet vad jag menar.

Iallafall, gick vi igenom den för att gena. Men vi hamnade inte riktigt där vi trodde vi skulle hamna. På andra sidan röret låg det forna Egypten. Vi kom upp på en åker strax utanför en stad. Befolkningen blev lika förvånade som oss. Vart kom vi ifrån. Hur hamnade vi här?

Fastän vi inte hamnat rätt, började vi strosa på gatorna. Vi klädda i moderna kläder (typ jeans, skinn jackor osv), de Egyptiska människorna var klädda alá Cesar. Långa tunikor och med röda mantlar över. Några hade de mest underbara kläder i blått, grönt och gult. De gick barfota eller hade sandaler på sig. Vi hade loafers eller klackeskor.

Jag kommer ihåg att först vände de bort sina ansikten när vi gick efter kullerstensgatorna. men efter ett tag (några dagar?) började vi prata med varandra. Dom undrade vart vi kom ifrån, vi undrade vart vi hade hamnat. Vi visade platsen vi kom dit till. Den plats de kallade de mörka hålet.

Jag tycker vanligvist inte om värme, men just där var den alldeles lagom. Luften vibrerade och det luktade gudomligt gott. Blandningen av kryddor, mat och blommor. Riktigt svårt att beskriva, men jag kände mig hemma. Lunken var lugn, kontrasten mellan den varma luften och de svala kullerstenarna helt otrolig.

Men det som var mest härligt, var känslan av totalt lugn. Som jag även skrev i början, fridfullhet. Känslan av att vara hemma. Det enda som jag egentligen saknade var mina kattor.

Det roliga var ändå att vi visste alla var det mörka hålet fanns. Det såg lika skititgt ut som i filmer, men buskar och snår runt om sig. Men ingen av oss ville gå tillbaka. Jag kommer ihåg att vi gick förbi, stannade och tittade på ingången.

Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer, än känslan när jag vaknade. Lugn och fridfull, nästan lite besviken på att jag fortfarande var hemma i min egna säng. Det positiva är att jag var med mina kattor.

Känslan är härlig. Och den ska jag hålla fast i.

Konstigt hur drömmar kan påvverka, men just idag var det bara skönt.

Post navigation