Är ni olyckliga eller lyckliga, egentligen?

Många är förtvivlade, över olika saker. De prisar sin oduglighet att Inte finna sin egna lycka. De hänvisar till att de andra är orsaken till deras olyckliga liv. Samtidigt som de inte vill bli sedda som negativa människor.

Jag har säkert skrivit om detta tidigare. Någon gång lite längre bak sådär. Men jag kan inte låta bli och skriva om det igen. Vill ni inte läsa är det upp till er.

Åter till ämnet, även om jag kanske tappade tråden en smula.
Nu ser jag att jag faktiskt har skrivit att De prisar sin oduglighet. Hm, vet inte om det egentligen är rätt ord. Men men, nu använder jag iallafall det ordet.

Något som faktiskt slår mig, gång på gång. Är att de verkar inte vara öppna för att ändra sitt sätt att se på saker och ting. Just eftersom deras liv är så odugligt. De frodas i sin olycka och delar gärna med sig av den. När de faktiskt får bra och kreativa förslag, slår de genast bort de förslagen. För det spelar ingen roll, det kommer inte att bli bättre ändå.

Är det så att de inte tillåter sig till att bli lyckliga. Har de fastnat i vad den bild som de ger oss betraktare: ett offer för all olycka i världen. Inlärd hjälplöshet, tror jag det heter. En slags offerkofta som blivit varm, men ändock obekväm.

Jag blir galen på att . Eller kommer det alltid att vara så här? Mina framtidsutsikter kommer att resultera i att bli invalid om jag fortsätter på detta sätt. Och så vidare. Blah, blah, blah …. Ja, ni förstår.

Om ni verkligen tycker att erat liv är så jävligt, blir det bättre när andra tycker synd om er? Är det erat syfte när ni skriver om det? Eller är det ett desperat rop på HJÄLP MIG!!

Ibland är det faktiskt svårt att veta. Och jo, jag vet. Jag är inte bättre själv. Jag svullar ju på här med mina ord. Haha eller hur.

Jag kan ändå inte låta bli att fundera på detta. Nu låter jag inte hela mitt liv gå ut på att fundera på detta. Dessa funderingar kommer vara över, till stor del efter att jag har skrivit av mig här.
Hm, kanske därför De där människorna skriver också. För att bli av med sina funderingar. Frågan då blir för mig: Hur många gånger måste man skriva om det för att kunna sluta tänka på det.

Det skulle kunna vara ett topic för en ny Da Vinci bok kanske. Koden för att bli lycklig. En av många vägar till att hitta lyckan.

För att kunna hitta lyckan, måste jag, du, vi och ni veta vad lycka innebär. En som, enligt mig, beskriver hur det går att gå från olycklig till lycklig är bland annat Kay Pollack. Sen är Uneståhl också en inspiratör för lyckokoncept. Det enkla är det svåraste, att börja med sig själv. För det är endast Du (Jag) som kan skapa lyckan, ingen annan. Det andra kan göra, är att visa olika sätt attskapa den.