December 2017

December 2017. En händelserik månad, på både gott och ont.

Jag låg rätt bra i planeringen. Med att nästan ha tömt lägenheten på kartonger. Var två vändor kvar, sen skulle det enbart vara de större möblerna kvar.

Jag skulle arbeta min sista jul med gänget, kändes lite tragiskt.

Men planeringen sprack rätt rejält. Jag hade varit uppe i huset med kartonger. Sovit över och skulle tillbaka till Sundsvall, Dels för inför jobb och dels inför besiktning av bilen. Då det varit en riktigt vinter i år och snöat som fan och det delvist varit halt efter vägen, åkte jag i tid.

Jag drack en lite kopp kaffe. Ville inte behöva stanna efter vägen om magen skulle ha “startat igång”. Planen var att jag skulle fika när jag kom fram.

Men i Ljustorp ville det sig lite annorlunda. Och även om jag alltid haft respekt för vintervägar, har jag ännu större respekt för de nu. Särskilt plötslig ishalka. En hal fläck, kan förstöra en bil totalt.

Ja, jag körde av vägen i Åsängkurvan i Ljustorp. Ingen upplevelse jag rekommenderar. Det jag hörde i bakhuvudet, var det en arbetskamrat alltid tjatat om. Att svänga höger, så du kommer bort från vägen. Det gjorde jag också. För jag skulle aldrig ha förlåtit mig själv om jag hade kört på någon annan.

Det undvek jag. Tack och lov. Och ja, vad kan jag säga. Det går jävligt fort från det att bakändan på bilen börja svajja tills dess att jag låg i åkern på andra sidan vägräcket. Poff, så va det klart. Det jag kände av var att jag var lite öm i knäna. Jag ringde själv in till polisen och berättade vad som hade hänt. Fört 114 14, men då det var kö, ringde jag faktiskt 112. Jag avstod ambulans, tyckte inte att det behövdes. Men en bärgare behövde jag. För jag satt fast rätt bra.Gjorde som de sa på telefon och startade bilen och satte igång varningsblinkers.

Men vilket problem jag hade att berätta vart jag va. Visste att jag var i Timrå kommun, men inte var. Beskrev så tydligt jag kunde hur det såg ut och vilka skyltar som fanns i närheten. NU ser jag alltid till att läsa ordentligt på skyltarna efter vägen. Så att jag har koll på vart jag verkligen befinner mig.

En vägarbetare stannade till och kollade läget med mig, Tack du okända, som gjorde det. Var nog rätt chockad när du kom. Eller jag var chockad. Sedan kom en annan kille och kollade läget med mig. Han hade också kommit i från Sollefteå. Tack även till dig. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet, fast än jag fick sitta i din bil tills bärgaren kom. Uppskattar verkligen att du tog dig tid.

När bärgaren kom, stängde han av bilen. För jag hade tydligen åkt på vägräcket innan jag for över. Kanske tur i oturen. För innan vägräcket fanns ett mindre skogsparti … Som bilen låg, var han tvungen att hämta en till bil. För han kunde inte få bort den själv + att han hade en annan bil med på bärgning. Fick åka med in på Toyota. Där fick jag låna en bil. Ringde även och pratade med mina föräldrar. Ringde även till jobbet och berättade vad som hade hänt. De sa till mig att åka till vårdcentralen så fort som möjligt. För att få detta dokumenterat. Vilket jag gjorde.

Tack till Alnö vårdcentral, för att ni var så lugna. Även om vi patienter brukar koma från akuten och sedan till er. istället för tvärtom. De var inte glada över att jag kört själv. Och fick definitivt inte köra själv till akuten, jag fick åka ambulans dit. Då de tyckte att min hjärtfrekvens var hög. Vilket kan tyda på inre blödningar. Tror ni jag tänkte så långt? Att mitt inre troligtvis fått en rejäl smäll? Precis. Jag var nog fortfarande i chock där. De klämde och kände på hela mig. jag är rätt så kittlig, ni kan ju tänka er hur det blev.

Fick åka med ambulansen in och de tog några prover, ställde frågor som jag svarade på. Samma visa inne på akuten, kopplades upp på ekg och en automatisk blodtrycksapparat. Som höll på att skrämma skiten ur mig. När undersköterskan sa att de skulle ta trycket på mig efter ca femton minuter, trodde jag att de skulle komma igen. Men icke, höll på att få hjärtsnörp när sägen burra till och blodtrycket togs. Det visades tydligen även på monitorerna. Då många ögon hamnade på mig. Då det troligtvis visade ett hjärtrus deluxe. Men för att jag blev rädd, sen började jag skratta för mig själv.

Fick även där svara på frågor av en doktor. Typ om jag hade somnat framför ratten, intagit droger mm. Även om jag varit på toaletten. Det kunde jag svara ja på.

Fick åka hem efter några timmar. Var hungrig, törstig och kaffesugen. Fick skjuts av exets syster med hennes sambo tillbaka till VC för att hämta bilen. Sedan åkte jag på affären.

Sen när jag kom hem och värmt maten, var jag inte hungrig. Då kom alla tankarna på hur det faktiskt hade kunnat sluta. Det blev inget julfirande på jobbet. Jag blev sjukskriven, eftersom jag hade svårt att sova.

Vid läkarbesöket berättade jag det. Blev sjukskriven en vecka till och blev även erbjuden sömnmedicin. Tackade nej till det, vill inte äta sådant. Fick även ett häfte med mig hem om tips på att sova bättre. Bra häfte faktiskt.

Så december 2017, blev som ni förstår inte som jag planerat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *